Peter och Petter i USA

Vi besökte en pub som hette Amnesia igår. Det var inte så farligt som det lät. Ett lokalt bluegrassband spelade. Det tog dock inte lång tid förrän den 6 meter breda och 15 meter djupa lokalen var knökfull. Vi gick därifrån till Phoenix, ett irländskt hak, där vi vittnade San Francisco Giants förlust mot Florida Mariners. Vi tog taxi hem vid 3. Jag sökte flyg hem till 4:30 och sov ryggen stel.

Tog en promenad för att få lite blod att cirkulera… å hittade en Starbucks Iced Vanilla Latte. M mmmm!

Förbindelserna till downtown San Francisco sucks där vi bor. Eller det funkar väl men vi får åka skyttelbuss till flygplatsen och tåg därifrån. Just nu sitter vi på BART, Bay Area Rail Transit, på väg in till stan. Det har varit mycket resa och många upplevelser och vi börjar faktiskt längta hem…

Ja, dra åt helvete. Vilken fin roadtrip vi hade! Målet var att åka via Los Angeles längs Highway 1, dvs en grymt vacker kuststräcka med höga branta klippor till höger om den slingriga vägen och havet öppet och gigantiskt till vänster. När vi köat mitt i jävla öken i ett par timmar kom vi till en liten skithåla med namnet Baker. Det första vi möttes av var en liten mexikan som stod och viftade med en pilformad skylt. Antar att en restaurant eller motsvarande stod skrivet på den. Han liksom rörde den i åttor, i en mjuk fin monoton rörelse… runt, runt… i 50 jävla celsius!!! 50! Det var helt sjukt varmt. 117 Farenheit. Men Baker glömmer vi inte. De har, märk väl, världens största…. TERMOMETER!!! Så jävla supercoolt!!! När vi ätit på Burger King slog det mig att när vi väl hunnit ut till kusten kommer det vara kolsvart… Highway 1 kommer bli en asgrym upplevelse!

Längs väg Barstow-Bakersfield Hwy 58 såg jag det vackaste landskap ever. Mellan Tehachapi och Bakersfield var det berg och dalar i helt sjuk skala. Bergen var täckta med gult gräs som mer liknade en gyllene päls. Jag menar Grand Canyon var coolt och mäktigt, men det har man ju sett tidigare på bild och TV. Guldpälsbeklädda berg var nåt helt nytt och gjorde mig mållös på ett helt nytt sätt.

Vi bestämde oss för att skita i Los Angeles och istället åka genom Bakersfield. Det gjorde vi. Vi fick se oljepumpar och majsfält. Jääävligt coolt. Vi stannade och åt i Buttonwillow, ett litet hål med god mat. Jag åt Country Fried Steak och gravy för första gången i mitt liv.

Jag tog över ratten där, satte på mig fulglasögonen och drog automatspaken till D.

Det blev mörkt och jävligt, slutligen kolsvart, men i USA trycker man ner en massa reflekterande pluppar längst linjerna på vägarna så de lyser upp sig själva. Det gick bra tills vi upptäckte att vi borde tankat i Bakersfield… soppalampan började lysa nånstans bland majsfälten efter Buttonwillow. Vi åkte desperat in i en liten del av kartan som heter Shandon. Efter att ha stannat till i kolmörkret vid nån park dyker det upp en snubbe med spansk brytning som satt i en bil hundra meter längre bort. Klart fan vi undrande vad han gjorde där, men han förklarade att nästa mack är 23 miles bort och har vi tur kanske vi kunde få ett par gallons vid brandstationen… som förstås var stängd när vi passerade.

Vi gav oss ut på vägen igen med vitklämda, blodstoppade tummar men förgäves… efter några kilometer hostade Jettan till och stannade. I mitten av ingenstans stod vi på en relativt högtrafikerad väg, 19 miles till närmsta bensinstation. Efter att ha sett riktigt jävla dumma ut några minuter tar Taylor fram telefonen.. Han säger vad han heter… ”California… Shandon…” Han betalar en typ av übertjänst som kostar 80 dollar om året, AAA eller trippel-A som de säger. 25 minuter senare glider en pickup upp bakom oss och ut kliver en uniformerad trippel-A-funktionär med en stor jävla dunk och skickar i 10 liter så vi kan komma vidare. 2 minuter senare var vi på väg igen. Vad fan hände!?

Efter att ha tankat och köpt skitäckligt alldeles för svagt kaffe som vi försökte rädda livet på med hasselnötsmaksättning var vi på väg igen. Vi passerade jättemånga fina halvljusupplysta vingårdsentreskyltar. Vi konstaterade att det hade varit ännu vackrare  om solen hade lyst upp rankor och åkrar. Vi passerade säkert 10 – 15 vingårdar innan vi nådde Highway 1.

Åååååh!!! Vad vackert! Allt det svarta var helt fantastiskt! De gula plupparna var ljusa, och mina förvridna halos, bieffekten efter lasern jag strålade ögonen med för en dryg månad sedan, gjorde att det såg ut som att de stod upp på asfalten och var 2 dm höga. Jag sade förstås ingenting eftersom mina passagerare kanske fruktat för sitt liv om de förstod att chauffören nästan var blind. Fulglasögonen främjar den bluffen jävligt bra.

Taylor tog över ratten igen efter att vi stannat och tagit några foton på havet… Stilla Havet… det lät jävligt bra om vågorna och när fyren blinkade till såg vi till och med lite skum. Jag somnade till nån timme. När jag vaknade såg det exakt likadant ut. Krokigt och svart. Vi var när Big Sur, höll utkik efter någonstans att sova, missade Big Sur, höll fortfarande utkik efter Big Sur, upptäckte att vi missar Big Sur och bestämde oss för att skita i Big Sur också. Sorry Rasmus. Nepenthe försvann i mörkret nånstans.

Jag satte mig åter vid ratten nånstans vid San José. När vi kom till motorvägen blev det fem filer åt varje håll och det blev en skog med ljusstreck, framställda av mina egna ögon. Coolt och fascinerande, men jäääävligt irriterande på samma gång. Skitsamma, vi stannade till på Donken nånstans i förorten och letade oss till flygplatsen och lämnade tillbaka bilen.

Vi kopplade upp våra WIFI-burna apparater och surfade in på hotels.com. Taylor ringde ett nummer som stod på hotellets kontaktsida för att höra om de hade lediga rum. Han blev lite irriterad och yttrade missnöje när människan i andra änden sa att vi måste åka till hotellet för att hon inte kunde se vad som var ledigt just nu. Självklart kom han INTE till hotellet utan till en stackars funktionär på hotels.com. ”Vi kollar med det andra hotellet” sade jag. Taylor tog fram en cigg och gav mig telefonen. ”You can borrow my phone. I don’t wanna talk to another stupid person”. Nåväl. Det löste sig till slut… Vi fick stjärterum för natten. Klockan var nästan halv sju när vi äntligen fick sova.

är nog känd för sin olja…. de har shitloads med oljepumpar. På fälten, på parkeringarna… Det är en ganska stor stad. Vi passerar genom den. Vi skulle egentligen åkt via Los Angeles men vi svängde höger för att spara lite till. Det kommer vara helt jävla kolsvart när vi kommer till kusten så planen är att hitta ett motell och njuta av Highway 1 i morgon förmiddag.

Nu är vi på gång! Vi har hyrt en VW Jetta som ska ta oss till San Francisco International Airport via Los Angeles och Highway 1. Just nu är det kö på väg 15 mellan Las Vegas och änglarnas stad. Som i Stockholm en måndagmorgon. Fast mitt i öken…

var så jävla coolt! Men det var svårt att koppla… Fick ganska skeva referenser från helikoptern.

Det började med att bussen inte dök upp när vi satt och väntade utanför hotellet. Jag blev smått orolig över att riskera att missa helikopterturen. Kvinnan i andra änden försäkrade mig dock om att bussen bara var sen. Väl anländ hoppar en energisk och glad spansk kolonist ur förarsätet. Han skrattade glatt och utbrast ”aj sorri baddis, aj almos forgad jo”. Under resan till flygfältet i Boulder City kommunicerade han i en komradio. Jag fattade inte vad han sa, och fattade inte hur han kunde höra ord ur skränet som kom ur lådan på golvet. Men han var lika glad för det.

Från helikoptern fick vi se The Hoover Dam, The Colorado River och förstås The Grand Canyon som floden rinner genom. Vi fick också se döda vulkaner och platser som nyttjats av indianer och blekansikten under den tid de hade stora problem att komma överens.

Bilder och film kommer om ett par dagar när vi kommit till ro i San Francisco.

Kvällen har jag ägnat med min kamera längs strippen. Jag har varit över hela jävla världen tamefan! Venedig, Monte Carlo, New York. Jag har sett en pyramid och Eiffeltornet. Längs hela centrala strippen stod små skitstöriga Mexikaner och smällde och smattrade med eskortflickeflyers. Alla hade på sig skitfula enfärgade t-shirts som löd ”girls direct to you in 20 minutes”. Inne på kasinona stod välklädda flickor och dansade. En stad med ganska klara kontraster, men allt bottnar i sex, sprit och skulder.

När ni sover eller är riktigt fulla halv tre i natt lyfter en helikopter med mig och Petter i för att flyga ut över Hooverdammen, Coloradofloden och elddalen, the valley of fire, Grand Canyon baby!

Las Vegas baby!!! Det är jävligt coolt å va i Vegas! Vi anlände tidigt igår och fick checka in tre timmar före avsatt tid. Vi hängde några timmar vid poolen och tog sedan monorailen in till stan. Vi betalade för att åka monorail i ett par automater nere på gatan. Det kostade $3. Biljetterna fungerade förstås inte när vi skulle åka, så vi fick planka in. Precis som i Stockholm, så det var ju precis som vanligt.

Temperaturen utomhus var helt jävla sjuk! Runt 32 grader, och vindarna ”fläktade” kändes det som en hårfön. Brisarna var varmare än den stillastående luften.

Vi åt middag på Battistas, en italiensk restaurant. Riktigt gott, och de var snabba som fan. När vi fick menyn fick vi också en karaff rött och en karaff vitt vid. Samtidigt som de tog bort huvudrätten fick vi varsin kopp capuccino, sött som fan, men gott. Innan vi hann blinka hade vi betalat och var redo att gå.

Resten av kvällen var casinokväll. Vissa av oss var nyktrare än andra. Pengar, eller inte, spelades med, men vi blev inga miljonärer…. vilket var planen.

Ikväll blir krogkväll, jag fick tips om Coyote Ugly-baren på hotell New York New York, så that’s where we’re going!